Del fem, betitlad "Bragd-Orvar briljerar igen"
Vad vore vi, ack bröder och systrar, utan starka manliga förebilder i vår annars formlösa vardag!
Var stodom vi, kamrater, utan de obestridliga viljor av järn som en gång formade denna stolta nation som lera i sina händer? Osvikligt tappra offrade dessa män sitt eget välbefinnande för att vi en dag skulle kunna ställa oss upp, som en (givetvis) man och kalla oss fria (vad annars) män!
Ack, dessa ståndaktiga sveriges soldater, tappra folkets tjänare utan ett uns av själviskhet i sina hett pulserande hjärtan, med endast folkets väl i sitt sinn- Att allas vår praktfete Orvar stammar från dessa modiga själar är ett smärre mirakel!
Inte nog med att mannen ifråga oönskad tränger sig in i varenda skrymsle och vrå av vår välmenande hjältinnas såkallade hem (Och således fyller dessa med en stank utav baksnus och ruttnande kött), han känner dessutom ett trängande behov av att plåga alla dess hårt beprövade innevånare till bristningsgränsen med sitt okultiverade och allmänt antastliga sätt!
Våran unga protagonist, som på senaste tiden kämpat mot en aldrig så malign frigus (illasinnad förkylning för er bondtölpar som av misstag slirat in på denna blogg på jakt efter crazy frog eller barnporr) är av någon outgrundlig anledning så gott som alltid offret för patriarken med pondus ilskna utfall.
Under det senaste dygnet har vederbörande:
A. Förlagt våran hjältinnas televisionsmanövreringsapparat och sedan tagit till en lumpen osanning för att dölja sin fadäs, varpå hans ondsinta lögn blev avslöjad (vilket som alltid när det gäller tjocke orvar resulterar i ett vredesutbrott utan dess like)
B. Tagit illa vid sig personligen när våran aldrig så försynta hjältinna i förbigående råkade nämna sitt absoluta ointresse för skidskytte och utifrån denna ytterst magra konflikt konstruera ett hejdundrande storgräl.
C, Gett våran redan hårt beprövade protagonist felaktiga instruktioner och, när dessa misslyckats, beskyllt henne för att ha en "dålig attityd".
Men den dramatiske drummelns eskapader slutar inte här! Var så säkra, kära läsare, på att det innan veckans slut finns flera fadäser från denne psykopatiske sälles håll att dokumentera!
Eder äcklade unt förtvivlade:
PalindromPsykos
Var stodom vi, kamrater, utan de obestridliga viljor av järn som en gång formade denna stolta nation som lera i sina händer? Osvikligt tappra offrade dessa män sitt eget välbefinnande för att vi en dag skulle kunna ställa oss upp, som en (givetvis) man och kalla oss fria (vad annars) män!
Ack, dessa ståndaktiga sveriges soldater, tappra folkets tjänare utan ett uns av själviskhet i sina hett pulserande hjärtan, med endast folkets väl i sitt sinn- Att allas vår praktfete Orvar stammar från dessa modiga själar är ett smärre mirakel!
Inte nog med att mannen ifråga oönskad tränger sig in i varenda skrymsle och vrå av vår välmenande hjältinnas såkallade hem (Och således fyller dessa med en stank utav baksnus och ruttnande kött), han känner dessutom ett trängande behov av att plåga alla dess hårt beprövade innevånare till bristningsgränsen med sitt okultiverade och allmänt antastliga sätt!
Våran unga protagonist, som på senaste tiden kämpat mot en aldrig så malign frigus (illasinnad förkylning för er bondtölpar som av misstag slirat in på denna blogg på jakt efter crazy frog eller barnporr) är av någon outgrundlig anledning så gott som alltid offret för patriarken med pondus ilskna utfall.
Under det senaste dygnet har vederbörande:
A. Förlagt våran hjältinnas televisionsmanövreringsapparat och sedan tagit till en lumpen osanning för att dölja sin fadäs, varpå hans ondsinta lögn blev avslöjad (vilket som alltid när det gäller tjocke orvar resulterar i ett vredesutbrott utan dess like)
B. Tagit illa vid sig personligen när våran aldrig så försynta hjältinna i förbigående råkade nämna sitt absoluta ointresse för skidskytte och utifrån denna ytterst magra konflikt konstruera ett hejdundrande storgräl.
C, Gett våran redan hårt beprövade protagonist felaktiga instruktioner och, när dessa misslyckats, beskyllt henne för att ha en "dålig attityd".
Men den dramatiske drummelns eskapader slutar inte här! Var så säkra, kära läsare, på att det innan veckans slut finns flera fadäser från denne psykopatiske sälles håll att dokumentera!
Eder äcklade unt förtvivlade:
PalindromPsykos
Del fyra, i vilken våran protagonists kärleksintresse kommer att avhandlas i korthet
Att älska, kära läsare, är ett strövtåg i galenskapens marker, en dödlig mixtur av eufori och kval, en plågsam men ack så nödvändig balansgång emellan demens och klarsynthet. Kort och gott så är det inte så jävla roligt.
Våran hjältinna har, trots sin unga ålder, redan upplevt kärlekens kval. Hon har funnit sin adonis i form av en glasögonbeklädd yngling, vars astmatiska väsande har hållit henne sällskap mången mörk och kulen natt, och vars glittrande ögon (snajdigt inramade av glasögon i styrkan +25) får henne att minnas fädernelandets fjordar.
Ack, så hennes hjärta brinner för denne man, hur hon trängtar efter honom med alla kroppens fibrer (trots att han oss emellan är en sjusärdeles sälle när det kommer till att sortera tvätt).
Men, ack och ve, visst finns det (som alltid i sagor av detta snitt) ett moln på himlen för dessa unga tu, en mörkrets sfär som likt en apokalyptisk ryttare kommer allt närmare, hotande att svälja dem och deras ömma samliv (i stora drag baserad på hämtmat, kedjerökning samt en nymodighet vid namn youtube, med vilken PalindromPsykos ej befattar sig) hela.
Denna monstuösa minotaur är, mina kära läsare, är ingen annan än den aldrig så sluga vardagen!
När denna objudna gäst tvingar sig på, så finns där intet hopp om frälsning, och våran unga hjältinnas trolovade måste raskt bege sig till fabriken för att tjäna sitt uppehälle.
Och här, i datorskämens sken, med endast ett halvt paket Lucky strike till tröst, fäller vår hjältinna en stilla tår.
Eder ytterst rörda (nåja): PalindromP
Del tre betitlad "Orvar orerar"
Låtom oss för ett ögonblick vända blicken ifrån vårat unga studieobjekt, och istället iaktta den karl ifrån vars säd hon härstammar. Jag talar såklart om mannen med mustaschen, patriarken med pondus, allas vår Tjocke Orvar.
Ty vilka storslagna litterära strövtåg våran protagonist än planerar så kan ni, högt ärade medmänniskor, vara säkra på att denne korpulente herre i sina bästa år kan krossa hennes entusiasm med sitt väl beprövade vapen: Evighetsmonologen!
En evighetsmonolog av klassiskt Tjocke Orvar-snitt inleds vanligtvis med ett grundlöst påstående, byggt på lösa spekulationer och denne fröjdige herres kraftigt begränsade livserfarenhet. Ty Tjocke Orvars bastanta kroppshydda rymmer ingen ödmjukhet, och tidens tand har nött urskiljningsförmågan mellan begreppen "åsikt" och "Sanning".
Monologen fördjupas (ordet "Fördummas" är även aplicerbart) därefter genom en anekdot ur den gamle stofilens 500 år framskridna liv. Denna anekdot är så gott som alltid sliten med åren, eftersom den återgetts vid varje familjemiddag, vardagsrumsdiskussion och social sammankomst sedan tidernas begynnelse (Historiker i såväl öst som väst debatterar ivrigt huruvida Tiden existerade innan Tjocke Orvar, samt ifall han någonsin kommer att hinna ikapp den).
Vid det här laget så har eventuella åhörare för länge sedan tappat tålamodet, och vi kommer till den del av händelseförloppet som jag brukar kalla "Motargumentet. Motargumentet är oftast en högst sansad kommentar angående validiteten i Orvars resonemang. Men ack och ve! Att argumentera emot Kung Orvar tjänar ingenting till, tvärt om så eggar eventuell misstro denne pompöse pater familias någonting enorm, vilket resulterar i den fruktade "Rösthöjningen" vilken i sin tur kulminerar i det allestädes överhängande "Familjegrälet".
Och där , kära läsare, lämnar jag min post för att söka skydd under närmaste benförsedda möbel.
Palindrom Psykosson, krikskorrespondent.
Ty vilka storslagna litterära strövtåg våran protagonist än planerar så kan ni, högt ärade medmänniskor, vara säkra på att denne korpulente herre i sina bästa år kan krossa hennes entusiasm med sitt väl beprövade vapen: Evighetsmonologen!
En evighetsmonolog av klassiskt Tjocke Orvar-snitt inleds vanligtvis med ett grundlöst påstående, byggt på lösa spekulationer och denne fröjdige herres kraftigt begränsade livserfarenhet. Ty Tjocke Orvars bastanta kroppshydda rymmer ingen ödmjukhet, och tidens tand har nött urskiljningsförmågan mellan begreppen "åsikt" och "Sanning".
Monologen fördjupas (ordet "Fördummas" är även aplicerbart) därefter genom en anekdot ur den gamle stofilens 500 år framskridna liv. Denna anekdot är så gott som alltid sliten med åren, eftersom den återgetts vid varje familjemiddag, vardagsrumsdiskussion och social sammankomst sedan tidernas begynnelse (Historiker i såväl öst som väst debatterar ivrigt huruvida Tiden existerade innan Tjocke Orvar, samt ifall han någonsin kommer att hinna ikapp den).
Vid det här laget så har eventuella åhörare för länge sedan tappat tålamodet, och vi kommer till den del av händelseförloppet som jag brukar kalla "Motargumentet. Motargumentet är oftast en högst sansad kommentar angående validiteten i Orvars resonemang. Men ack och ve! Att argumentera emot Kung Orvar tjänar ingenting till, tvärt om så eggar eventuell misstro denne pompöse pater familias någonting enorm, vilket resulterar i den fruktade "Rösthöjningen" vilken i sin tur kulminerar i det allestädes överhängande "Familjegrälet".
Och där , kära läsare, lämnar jag min post för att söka skydd under närmaste benförsedda möbel.
Palindrom Psykosson, krikskorrespondent.
Del två, vari ingenting märkvärdigt utspelar sig
När viljan tryter, mina ädla bundsförvanter, får man ta till andra metoder för att uppnå önskat resultat.
Vissa släcker bränder, andra spelar boll, vissa individer besitter en vilja av stål samt en uppfinningsrikedom som kan ta dem varthän de önskar i världen. Inget berg är för högt för dessa människor, ingen dal för djup, och ingen helvetets demon besitter krafter dunkla och ondskefulla nog att sätta dessa stolta kämpars planer i sank.
Vår unga protagonist, kära läsare, är absolut inte en av dem.
Istället för att ståndaktigt kämpa sig förbi de hinder som hennes hysteriska psyke skapar, väljer hon helt sonika att kapitulera och spendera merparten av dagen i sin varma trygga säng.
Att detta sker parallelt med att en grupp rosenkindade ungdomar omsogsfullt putsar sina kängor och drar ut i fält, ser hon blott som ett utslag av ödets ironi.
Jag för min del önskar de tappra lycka till, och gör så genom att rekomendera lite mer upplyftande läsning i form av Salvadors blogg, som återfinnes på
htttp://www.varldenarplatt.blogg.se
Förhoppningsvis finns det, efter helgen, någonting av värde att dokumentera.
Eder (tillsvidare) sängliggande
PalindromPsykos
Vissa släcker bränder, andra spelar boll, vissa individer besitter en vilja av stål samt en uppfinningsrikedom som kan ta dem varthän de önskar i världen. Inget berg är för högt för dessa människor, ingen dal för djup, och ingen helvetets demon besitter krafter dunkla och ondskefulla nog att sätta dessa stolta kämpars planer i sank.
Vår unga protagonist, kära läsare, är absolut inte en av dem.
Istället för att ståndaktigt kämpa sig förbi de hinder som hennes hysteriska psyke skapar, väljer hon helt sonika att kapitulera och spendera merparten av dagen i sin varma trygga säng.
Att detta sker parallelt med att en grupp rosenkindade ungdomar omsogsfullt putsar sina kängor och drar ut i fält, ser hon blott som ett utslag av ödets ironi.
Jag för min del önskar de tappra lycka till, och gör så genom att rekomendera lite mer upplyftande läsning i form av Salvadors blogg, som återfinnes på
htttp://www.varldenarplatt.blogg.se
Förhoppningsvis finns det, efter helgen, någonting av värde att dokumentera.
Eder (tillsvidare) sängliggande
PalindromPsykos
Håhå jaja, här var det stoj, pälsdjur och gamman!
Bakslug, bakslug gamle vän...
Jag frågar er, kära läsare- Vem behöver fiender när man har vänner som den gråklädda damen på bilden?
Är hon ens en dam, kan man fråga sig? Ser mer ut som en dopfunt i mina ögon.
Inte nog med att trollkonan ifråga lurar ut vår kära hjältinna (stiligt porträtterad med vit råtta ) på en skoldag, hon lurar dessutom i henne allehanda alkoholhaltiga drycker!
Gud bevare oss väl! Om vi inte aktar oss så kanske vår hjältinna faktiskt har det trevligt för en gångs skull, och då kanske hon överväget att skaffa ett liv.
NEj fy skam!
Är hon ens en dam, kan man fråga sig? Ser mer ut som en dopfunt i mina ögon.
Inte nog med att trollkonan ifråga lurar ut vår kära hjältinna (stiligt porträtterad med vit råtta ) på en skoldag, hon lurar dessutom i henne allehanda alkoholhaltiga drycker!
Gud bevare oss väl! Om vi inte aktar oss så kanske vår hjältinna faktiskt har det trevligt för en gångs skull, och då kanske hon överväget att skaffa ett liv.
NEj fy skam!
Del ett, Titultulerad:Otack är världens lön alternativt En osjälvisk kvinnas lidande
Att vakna bakfull, ack kära läsare, är ett gissel i sig, men att dessutom bli utsatt för ett brutalt mordförsök vid en okristlig tid på morgonen är nog för att sätta den mest balanserade individ i gungning!
Vår beundransvärda hjältinna, om vilken alla enbart talar gott, vaknade i ovan nämnda tillstånd häromdagen. Tvärt emot hennes båda dryckeskamrater från kvällen innan (Det ryktas om att en utav dem var allas vår Gottfrid den godmodige) var hon aldrig så sprallig och fylld av livslust, bakruset till trots. Att gårdagen blöta utekväll (Då både vinet och ömhetsbetygelserna flödade) hade resulterat i ett svulstigt, pulserande köttsår på vår tappra hjältinnas knä bekom henne icke det minsta. Tvärtom! Stolt och ädelhjärtad som hon är ämnade hon sprida sin goda vilja i ett försök att lysa upp morgonen för sina båda dryckesbröder, vilket resulterade i ett lumpet försök att beröva våran osjälviska hjältinna livet!
När hon någotsånär återhämtat sig från den blodiga bataljen (ur vilken hon utan tvivel gick segrande med goda vitsord), så sökte hon tröst hos två av sina trogna, fyrbenta kamrater. Ack! Så hennes hjärta ömmar för di små håriga, och ni kan slå er i abckeluring på att de små värnlösa djuren älskar henne tillbaka med all kraft deras små kroppar förmår!
Till och med, kära läsare, en världsvan och sofistikerad dam såsom PaLinDromiZzzz fäller en stilla tår då hon betänker hör helhjärtat hennes unga protigé kämpar för samhällets svaga.
Nej kära läsare, jag tyr icke mer! Här måste jag övwerge er för att fara ut i världen och idka välgörenhet varhelst den kommer att behövas.
Flera mordförsök, lustiga spratt och andra anekdoter ur våran unga protagonists liv utlovas i kommande digital korrespondens.
Eder välgörarinna:
Sankt. Palindrom Af Psykos
Vår beundransvärda hjältinna, om vilken alla enbart talar gott, vaknade i ovan nämnda tillstånd häromdagen. Tvärt emot hennes båda dryckeskamrater från kvällen innan (Det ryktas om att en utav dem var allas vår Gottfrid den godmodige) var hon aldrig så sprallig och fylld av livslust, bakruset till trots. Att gårdagen blöta utekväll (Då både vinet och ömhetsbetygelserna flödade) hade resulterat i ett svulstigt, pulserande köttsår på vår tappra hjältinnas knä bekom henne icke det minsta. Tvärtom! Stolt och ädelhjärtad som hon är ämnade hon sprida sin goda vilja i ett försök att lysa upp morgonen för sina båda dryckesbröder, vilket resulterade i ett lumpet försök att beröva våran osjälviska hjältinna livet!
När hon någotsånär återhämtat sig från den blodiga bataljen (ur vilken hon utan tvivel gick segrande med goda vitsord), så sökte hon tröst hos två av sina trogna, fyrbenta kamrater. Ack! Så hennes hjärta ömmar för di små håriga, och ni kan slå er i abckeluring på att de små värnlösa djuren älskar henne tillbaka med all kraft deras små kroppar förmår!
Till och med, kära läsare, en världsvan och sofistikerad dam såsom PaLinDromiZzzz fäller en stilla tår då hon betänker hör helhjärtat hennes unga protigé kämpar för samhällets svaga.
Nej kära läsare, jag tyr icke mer! Här måste jag övwerge er för att fara ut i världen och idka välgörenhet varhelst den kommer att behövas.
Flera mordförsök, lustiga spratt och andra anekdoter ur våran unga protagonists liv utlovas i kommande digital korrespondens.
Eder välgörarinna:
Sankt. Palindrom Af Psykos
En kort introduktion till bloggen i vilken Palindromis redogör för dess innehåll samt beskriver ett antal karaktärer som kan tänkas dyka upp..
God dag läsare, fränder, potentiella stalkers och Mamma!¨¨
Jag vet vad ni tänker och jag är ledsen att göra er besvikna, men nej: Den här bloggen kommer ICKE att skildra högborna grevinnan PalindromPsykos öden och äventyr. Istället kommer här att förevisas berättelser av ett betydligt vardagligare snitt, om än kryddat med en del exceptionella karaktärer.
Den här bloggen kommer bland annat att skildra en reslig man med valrossmustascher samt ett hiskeligt temprament (Som här porträtteras under kodnamnet "Tjocke Orvar" i ett välment försök att bevara husfriden), en misantropiskt lagd ung gåsapåg med en underlig faiblesse för gnagare, en mörk och mystisk yngling som här kommer att gå under namnet Pojkvänshelvetet (en pseudonym som trots det ohyfsade språkbruket är menad på ett ytters kärleksfullt sätt).
Men trots att dessa tre figurer antagligen kommer att figurera flitigt i dennna dramatiska skildring av livet i den dalande välfärdsstaten sverige, så är det icke någon av dessa extraordinära individer som handlingen kommer att cirkulera runt, icke då! Istället har jag (Palindromis i egen hög person) med min knivskarpa människokännedom handplockat en hjältinna vars kapacitet till stordåd endast överskuggas av hennes enorma lathet, smat hennes ohyggliga ovilja att röra sin abnorma bakdel mer än en halvmeter ifrån datorstolen. Hennes köpmani kommer att synas i sömmarna, hennes paranoia förevisas inför hela intranätet att se, hennes neuroser stötas och blötas till outhärdlighet, och de få trevliga episoderna som eventuellt kan skönja i denna kastastrofala kakafoni av I-landsångest , kommer att överskuggas av påföljande dags bittert bakfulla betraktelser.
Så, ni få tappra som har sökt er till detta tonårsångestens skräckkabinnet:
Vältra er i den misär som här kommer att skildras i snillrikt kombinerade ettor och nollor!
Er tillgivna (någonting måste man väl dra till med)
Palindrom Af Psykos
Jag vet vad ni tänker och jag är ledsen att göra er besvikna, men nej: Den här bloggen kommer ICKE att skildra högborna grevinnan PalindromPsykos öden och äventyr. Istället kommer här att förevisas berättelser av ett betydligt vardagligare snitt, om än kryddat med en del exceptionella karaktärer.
Den här bloggen kommer bland annat att skildra en reslig man med valrossmustascher samt ett hiskeligt temprament (Som här porträtteras under kodnamnet "Tjocke Orvar" i ett välment försök att bevara husfriden), en misantropiskt lagd ung gåsapåg med en underlig faiblesse för gnagare, en mörk och mystisk yngling som här kommer att gå under namnet Pojkvänshelvetet (en pseudonym som trots det ohyfsade språkbruket är menad på ett ytters kärleksfullt sätt).
Men trots att dessa tre figurer antagligen kommer att figurera flitigt i dennna dramatiska skildring av livet i den dalande välfärdsstaten sverige, så är det icke någon av dessa extraordinära individer som handlingen kommer att cirkulera runt, icke då! Istället har jag (Palindromis i egen hög person) med min knivskarpa människokännedom handplockat en hjältinna vars kapacitet till stordåd endast överskuggas av hennes enorma lathet, smat hennes ohyggliga ovilja att röra sin abnorma bakdel mer än en halvmeter ifrån datorstolen. Hennes köpmani kommer att synas i sömmarna, hennes paranoia förevisas inför hela intranätet att se, hennes neuroser stötas och blötas till outhärdlighet, och de få trevliga episoderna som eventuellt kan skönja i denna kastastrofala kakafoni av I-landsångest , kommer att överskuggas av påföljande dags bittert bakfulla betraktelser.
Så, ni få tappra som har sökt er till detta tonårsångestens skräckkabinnet:
Vältra er i den misär som här kommer att skildras i snillrikt kombinerade ettor och nollor!
Er tillgivna (någonting måste man väl dra till med)
Palindrom Af Psykos
